Riddaren Örjan Karlsson, född omkring år 1400, torde vara den mest kände av Skankarna från Jämtland. Han var Karl VIII:s (Karl Knutsson Bonde) härförare vid ett angrepp på Tröndelagen 1452. I brist på understöd från kungen drog han sig tillbaka inför hotet från kung Kristian. År 1453 anförde han ett nytt fälttåg till Tröndelagen men blev fördriven av danskarna. I den tronstrid som uppstått mellan kungarna Karl och Kristian (krönt till norsk kung 1450) valde Örjan att ta parti för Karl och flydde till Stockholm, där han tillsammans med två andra utsågs till slottsloven. Vid Kristians belägring 1457 tilfångatogs han. Enligt en förteckning omkring 1790, upprättad av J G Sack, var "Jöran Carlsson" riksråd 1458, vilket dock ej kunnat styrkas. Vid en sammansvärjning 1463 utpekades bland andra Örjan och blev satt i fångtornet: "Herr Örjan Kalsson, den sköna man, förty ärkebiskopen rädes han." (K Hagnell, Sturekrönikan 1452-1496, Stockholm 1941). Han återvände till Jämtland omkring 1469 och dog där 1474.
